Välkommen till halkbloggen
Så är det avklarat då.
Säsongens första vurpa alltså.
Jag skulle hjälpa en tjej som hade ramlat rätt otäckt med sin cykel. Det slutade med att jag själv stod på knäna.
Så kan det gå.
Jo då, både tjejen och jag klarade oss från blodvite och brutna ben. Men det är ju lite skämsit att ramla så där.
8 kommentarer:
skrattade ni inte... àt situatione? när ni förstod att det inte var nàgon fara altsà?
Lika bra att ha det gjort, eller hur? Dessutom behöver man ju inte skämmas lika mycket om man är två...
Miyala
Jag skrattade lite åt mitt fall men tjejen föll så läskigt att det inte gick att skratta åt det, dessutom var hon så ledsen att det hade varit elakt av mig att skratta.
Andelieb
Precis, nu ska jag inte ramla något mer, och de som såg mitt fall var förhoppningsvis för koncentrerade på tjejen för att se det lustiga i mitt fall.
Extra synd när du skulle göra en god gärning...
Jag läste hos Kristin i Sundsvall att hon hörde mitt namn + ditt boktips på radion... jättekul!
Bloggblad
Mmm, det var väldigt syndigt.
Vad kul att det var någonsom hörde boktipset!
Välkommen i klubben! Jag gjorden min i söndags på en SUPERhalkig trätrappa i gå-bort-kläderna :)
Skönt att det gick bra för et båda! Jag klarade mig oxå undan skador.
Halkskydd!!
Jennie
Välkommen till min blogg!
Höll gå-bort-kläderna?
PGW
Jag får nog ta och investera i de där Bondskorna.
Skicka en kommentar