K och jag tog en promenad i kväll. På tillbakavägen gick vi förbi Stadsmuseet och hörde därför det sista av Marit Bergmans konsert. Det tog inte lång tid innan folket strömmade ut och K och jag hamnade framför två, minst sagt, lyriska och smått hysteriska tjejer. De fick nästan inte fram ett ord. Det kom bara fram små stön och suckar och "Ååååhhhh". Efter en liten stund började tjejerna att diskutera vilken av dem som var den störste beundraren och då sa den ena tjejen, "Men jag måste ändå gille henne mest, för liksom, jag grät ju"...
För det första, att diskutera vem som gillar en artist mest...
För det andra, att börja gråta på en liten gårdskonset, med Marit Bergman...
Är inte hon aningens överskattad?
Vad är det som är så bra med Marit?
Och när jag ändå håller på
Vad är det som är så bra med Laleh?
Är man automatiskt bra bara för att man gör allt själv?
2 kommentarer:
Nä nu jävlar har du skitit i det blå skåpet!!!
Ok, Marit är väl ingen jättefavvo, men Laleh!!! Inte prata illa om Laleh!!!
Laleh! Sveriges bästa liveartist nästan? Missade tyvärr hennes spelning i Götet förra veckan och då hade jag också stönat och haft svårt att prata! Laleh rules! :-)
I det blå skåpet också???
Hennes engelska låtar är väl ok men de svenska...
Hur hon är live kan jag inte säga något om, jag var, naturligtvis, inte på hennes spelning i Norrköping för ett tag sedan. Men å andra sidan har jag inget intresse av att se henne sjunga heller.
Skicka en kommentar