måndag, oktober 17, 2005

Tack!!!

Tack alla kära vänner.

Det betyder så otroligt mycket för mig att veta att ni finns här för mig. Ert stöd i allt det här har varit viktigt för mig. Jag vet att det här verkligen inte är lätt för er heller. Därför uppskattar jag er hjälp så mycket mer. Tack vare er vet jag att jag kommer att klara av det här. Jag kommer att kunna förlåta och gå vidare. Någon gång kommer jag att komma dit. Bara jag får den tid jag behöver.

Gud välsigne er alla!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Instämmer med föregående utmärkta talare. Själv är jag ju inte mycket av en talare (harkel) men...
Står på din sida i vått och torrt!

Anonym sa...

Hej pussgurkan!

Håller med bastet... när jag läser vad R skriver vill hela jag lyfta på telefonen och säga några sanningens ord... "några". Jag kan ju känna igen mig lite i det J gjort. Jag gjorde nästan likadant...när jag var 20 år. Jag kunde först för ett tag sedan verkligen ta till mig att det jag gjorde var fel, innan kunde jag inte känna det då jag gömde mig bakom de förklaringar jag hade till mitt beteende.

Den stora skillnaden mellan J och mig är att jag aldrig försökte lägga någon skuld på den jag svikit. Jag mådde jättedåligt över allt som följde och först nu sex år senare har jag vågat ta upp en kontakt med henne igen. Nu kan jag erkänna att jag gjorde fel. Aldrig någonsin försökte jag heller låta min pojkvän, gemensam vän till oss båda, stå i mitten och medla mellan oss. Detta ska endast skötas av de två som verkligen vet vad som hände. R kan väl inte på allvar tro att han skulle kunna vara objektiv och veta någon sorts sanning i allt. Det kanske inte är någon just nu som har hela sanningen!!!

Man måste ha respekt för vad andra säger. Om Vonkis säger att hon mår dåligt:respektera detta. J om någon måste ha respekt för det här. Och Vonkis måste respektera att R har gjort sitt ställningstagande på ett sådant sätt som tydligt visar att eran fd vänskap inte har en chans i nuläget... Det är klart att han tar ställning för sin flickvän, han är den minst objektiva i detta (förutom J och Vonkis).

Men Vonkis, du verkar iaf se klart på vad du själv klarar och behöver och vad jag förstått har du gjort det tydligt för dem. Jag kan bara säga att du klarar dig bättre utan allt det här. Kan inte se att ett umgänge mellan er skulle gynna någon.

Skulle önska att J kunde se lite klarare på sig själv också. Hon tycker sig tydligen inte behöva mer tid innan detta reds ut. Nej såklart att hon känner så, hon är den som i början handlade åtminstonde lite fel (ok J?!!) och därför är mer mån om att prata ut och lätta på sitt dåliga samvete, som förhoppningsvis finns där någonstans. Även J verkar behöva mer tid att kunna säga det förlåt Vonkis behöver... jag behövde sex år! Men vi har ju alla olika spärrar och olika grad av samvete.

Visar inte erat nyliga mailande att Vonkis hade rätt, att ni inte är redo att prata än....

Som du märker Vonkis blev jag så irriterad att du nog måste skicka detta till J och R. Då skulle jag, själviska jag, må mycket bättre!