Ibland känns det som att jag bara tas för given.
Hit kan man komma för att gråta ut, prata om problem, funderingar, kärlek. Man kan absolut komma hit för att dricka te och äta. Men sedan då? Tack för allt, nu går jag och lämnar stöket till dig.
Missförstå mig inte.
Jag vill att mina vänner ska känna att de får komma hit när och hur de vill. Det är bara det att ibland känns det lite enformigt, lite enkelspårigt.
Eller så är det bara jag som är på väg att bli smådeppig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar